”Nu betraktar jag mitt arbete som jordbrukare som ett riktigt företag vilket ständigt kan förbättras och expanderas. Det är jättestor skillnad mot att bara slita för att förse familjen med tre mål mat om dagen och betala för barnens utbildning”, berättar Pellagia.
Pellagia Waini är stolt när hon visar oss runt och berättar om sin kycklingproduktion. Ögonen glittrar när hon berättar om vad hon har lärt sig om vilka planer hon har för framtiden.
Pellagia, 27 år, är gift och har två barn. Hennes man arbetar i Harare och är hemifrån större delen av tiden. Pellagias liv skiljer sig inte mycket från hennes medsystrars i Zimbabwe, som alla kämpar för att ge sina barn tillräckligt med mat och se till att de kan gå i skolan. Skillnaden för Pellagia är möjligen hennes självkänsla och tro på framtiden. Hon vet att det går att förändra sitt liv.
”Nu när vi har fått en stadig inkomst kan jag ge mina barn tre mål mat om dagen och skicka min dotter till skolan. Vi kan till och med spara tio till tjugo dollar i månaden”.
Möjligheten att kunna spara är en viktig nyckel till ett bättre och tryggare liv. Många zimbabwier lever på gränsen till svår fattigdom och en tredjedel av befolkningen är undernärd. Förändringen för Pellagia började när hon tillsammans med fem grannkvinnor startade en självhjälpsgrupp med stöd av Hand in Hand. Med hjälp av gruppens sparpengar kunde hon ta ett litet lån för att köpa kycklingar för uppfödning.
”Nu när jag har gått en kurs och fått lära mig att hålla koll på inkomster, utgifter och sparande är det lättare att planera för en utveckling av företaget. Förut arbetade jag bara för mig själv och mina barn. Jag hade ingen plan och var inte så motiverad heller. Nu har jag fått både motivation och självförtroende tillbaka genom gruppen och kurserna”
Hon har redan förbättrat hönshuset och planerar för att köpa in broilerkycklingar. Marknaden finns några kilometer hemifrån och där får hon avsättning för sina produkter. Hon får också beställningar från lokala restauranger och skolor.
”Nästa gång vi ses kommer jag ha fler kycklingar, kanske andra djur också. Köket kommer vara förbättrat och kanske har jag lyckats bygga en toalett”, säger Pellagia med ett leende när vi skiljs åt.